2011 har väl vart ett halv bra år på min sida, någon bortgång av en nära och kär! Tänker på dig farmor! <3
Det har nog vart det jobbigaste jag vart med om, att en person som man åker och hälsar på nästan varje helg, pratar med i telefon minst 1 gång i veckan och en som man alltid vet kommer när man fyller år, Och en som alltid finns där! Usch farmor jag skulle göra allt för att få dig tillbaka! Du betyder så otroligt mycket för mig så du kan inte ana och jag saknar dig så! Det är så svårt att inse att du faktiskt är borta och att du aldrig mer kommer tillbaka, men jag har inbillat mig att du alltid finns med mig och tittar på mig hela tiden.
Jag kan vakna mitt i natten och tårarna bara rinner, tänker på natten på Ludvika lassarett, då du lämnade oss! Det känns ändå så bra att jag fick vara med dig enda till det tog slut.
Du levde ett jobbigt liv på slutet mycket in och ut från sjukhuset, jag vart bara mer och mer orolig, för jag visste inte hur länge du skulle klara av det, Men du var en kämpe ända in till slutet.
Jag älskar dig farmor! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar